först är man orimligt nervös och vill dra sig ur, lägga sig i fosterställning på sängen, blunda och hoppas allt är ordnat när man tittar upp. sen tar man sig i kragen, laddar med mod, skriver luntlapp och övar sig på användbara termer, drar djupa andetag och peppar sig själv.
så knappar man in nummret och går igenom det minst sju gånger för att kolla att det blev rätt och för att vinna lite tid, dra ut på eländet en liten stund till. tvingar sig att trycka på den gröna luren, andas. en inspelad kvinnlig röst säger åt en att vänta, inte lägga på, eftersom man står i kö. man känner att man inte vill köa längre nu, man vill bara få det gjort. när jag är först i kön får jag prata med telefontypen som pratat ett annat språk än det jag kan bäst, men jag trycker luren hårt mot örat, rabblar mina inövade faser, freestylar där det behövs, säger artigt anteeeeksi om jag inte förstår och beskriver var i munnen jag behöver professionell hjälp.
så nu har jag bokat den förbaskat förbenade tandläkartiden hurra hurra. tror jag fick datum, tid och plats på rade. redigt lättad! (alltså…vanligtvis är jag inte så här fisi och räddaktig när jag ska ringa. det är bara så nervigt när man måste få en massa siffror rätt hit och dit)
