kotikaupunki puisto

hur fin är inte den här arabiamuggen då? finfin! och de andra tre också för den delen.

knep och knåp

det är förskräckligt skönt med ledig dag imorgon. skall börja dagen med en morgonlänk för att kompensera min enorma lathet ikväll.

lånade fler böcker än jag enentligen orkade släpa hem på cykeln tidigare idag från bibban. böcker om pyssliga grejer som origami, stickning och virkning. påbörjade tappert ett par virkade tossor, som blir tokstora. riva riva riva. gränsen mellan att man sjunger och trallar och utbrister gah gah gaaaah är ibland väligt snäv när man handarbetare.

trolla

mamma och jag skrapade ihop lite grejer som står på ett loppisbord i stan som bäst. hon frågade för ett tag sen om jag vill ha bord tillsammans. det ville jag inte för jag hade ju inget att sälja. men tydligen har det kommit stränga order om att mitt rum hemma hos mina föräldrar ska tömmas, helt och hållet. och där finns ju en del prylar.

jag är inte besatt av grejer eller så, men det kan vara så svårt att slitas från vissa (fast man aldrig använder dem och de legat i en låda i tio år minst). t.ex. var jag först nu redo att sälja min magnifika trollerilåda som jag tyckt så hemskt mycket om som sju(?)-åring. en dam köpte den fem minuter efter att jag plockat fram den på loppisbordet. hoppas nästa ägare inte är en brutal leksaksmördare. dock nämnde damen som köpte lådan att den är till en femårig pojke. femåringar är ju inte precis helt ordningssamma och ordentliga av sig så vitt jag vet. må du leva så länge du lever du magnifika trollerilåda.

 

julbaken

vi har bakat pepparkakor av en stor sats god deg. det blev hjärtan, katter och en och annan konungakrona. här är årets pepparkaksbak:

lite julmusik ska det ju va

hej och åter hej

jovars, det började rycka lite i fingrarna och pladask började tangenterna tryckas ner. det är allt som behövs för att lite text skall födas och en blogg återuppstå. eventuellt återuppstå kan man säga, för att inte dra någon vid näsan, allra minst sig själv.

jag yrar runt som vanligt. har mycket på gång, mest roliga grejer. på dagarna står det fysioterapeut fysioterapeutti emma på mitt bröst. då försöker jag vara ambitiös och verka kunnig. när jag kommer hem från jobbet läser jag reklamblad i soffan, pustar ut och blir disträ.

ikväll har jag skrattat tillsammans med mina jobbvänner, druckit vin och varit på stadens julfest. tjugotre år hann jag fylla för ett tag sen och plötsligt blev jag så himla vuxen (dagens skämt till dig från mig).

jo men, HEJ

 

 

härmed inleds

började sommarjobba idag.  efter att ha skickat iväg en tjej till en vårfest 8.30 fick jag latja omkring på stan med två andra sommarjobbare och ett barn i vagnen. gick på salutorget, köpte jordgubbar och promenerade runt. när jag slutade kunde man cykla omkring i shorts och topp. tog en omväg via mannerheimvägen 97 för att överlämna ett kuvert med mina studieprestationer och trampade sen hem genom centralparken. trallade lite tyst för det var så fint och varmt överallt.

när jag kom hem sprutade svetten. satte kortshortsen på och gick och kasta lite frisbee. svettades ännu mer. fixade ihop en sallad med bland annat avocado (som är nåt av det godaste som finns med lite örtsalt och peppar på), gick till butiken (bar hem en tung ryggsäck), tittade ett par avsnitt friends och bakade ett stort bröd.

blir full av energi av att göra massor. men också av att sätta huvudet på kudden, kroppen på madrassen och blunda tills klockan 6.05. ska göra det NU. för på mitt jobb betyder kalenderns röda dagar  inte ledigt, utan dubbellön.

om att dra sig för att ringa

först är man orimligt nervös och vill dra sig ur, lägga sig i fosterställning på sängen, blunda och hoppas allt är ordnat när man tittar upp. sen tar man sig i kragen, laddar med mod, skriver luntlapp och övar sig på användbara termer, drar djupa andetag och peppar sig själv.

så knappar man in nummret och går igenom det minst sju gånger för att kolla att det blev rätt och för att vinna lite tid, dra ut på eländet en liten stund till. tvingar sig att trycka på den gröna luren, andas. en inspelad kvinnlig röst säger åt en att vänta, inte lägga på, eftersom man står i kö. man känner att man inte vill köa längre nu, man vill bara få det gjort. när jag är först i kön får jag prata med telefontypen som pratat ett annat språk än det jag kan bäst, men jag trycker luren hårt mot örat, rabblar mina inövade faser, freestylar där det behövs, säger artigt anteeeeksi om jag inte förstår och beskriver var i munnen jag behöver professionell hjälp.

så nu har jag bokat den förbaskat förbenade tandläkartiden hurra hurra. tror jag fick datum, tid och plats på rade. redigt lättad! (alltså…vanligtvis är jag inte så här fisi och räddaktig när jag ska ringa. det är bara så nervigt när man måste få en massa siffror rätt hit och dit)

träbaby

plötsligt krockar man nästan med ett foster i centralparken:

hemulen

rastade hemulen och mig själv här om dan på gårdens parkering där det finns några bänkar man kan sitta på. en egen balkong eller allra helst en terass eller veranda skulle vara grejer. tänk att få sitta där med hemulen i handen och göra oviktiga och viktiga saker. odla lite basilika och babbla med nån bra person.

simmaren

för en liten stund sen stannade en man mig på gatan och trodde jag var en FM simmare. har det nåt med min frisyr (räddaren-i-nödenfrisyren när man vaknar upp med smutsigt och spretigt hår) att göra? och det ser ju faktiskt lite ut som om mitt hår just varit intryckt under en väldigt tajt simmössa.

hjälp mig för

jag är en liten skakhare som har tusen bollar i luften samtidigt.

21 km

pappa ska springa halvmataton klockan tre, vi ska stå och heja nånstans i centralparken har jag tänkt (försöker peka, mitt finger ser knasigt ut!). solen skiner som om den fick betalt för det, helsingfors gör sig bäst i solsken. snart skall löparen ladda upp med spagetti med maletköttsås. jag blir också sugen på att springa när jag tittar på kartan och ser den trevliga rutten. 14 000 personer ska nöta gatorna, det är rätt många. heja!

little lou

det här är en trevlig liten sång och en blandning av två fina röster. stuart murdoch och nora jones är grejen. hela belle and sebastians relativt nya album är förresten värt att lyssna på.

Me kaikki mahdumme Suomeen – Suomen rajat eivät ole solidaarisuuden rajat

snart drar vi iväg på demonstration med start från kiasma mot riksdagshuset. ibland måste man bjuda till lite.

loppa omkring

gick till stora loppiset i söndags, där det alltid är fullt med folk. oftast för mycket folk för min smak, gillar inte att trängas. men! köpte två svarta tröjor för 1 euro styck av en tjej som delade bord med en annan tjej. lyckat. vid ett bord stod också en av x3m:s bästa (enligt mig) radiopratare och sålde prylar.

tröjorna jag köpte fick ingen påse för de var slut sa tjejen. men det gick ju bra ändå.